Lämna en kommentar

Blusar

blusblusblusSom alla kan konstatera är att bilderna inte är tagna denna vackra morgon. Vi har frost liggande på alla grenar och en otroligt vacker soluppgång som visar upp alla regnbågensfärger.

Dessa blusar har jag sytt i alla möjliga färger. Då kan man fundera kring om man inte borde skaffa ett annat mönster ibland bara för att variera sig, men nej. Från början var det en blus som jag köpte på indiska för snart tolv år sedan. Den hade dragsko i halsringningen. och var i lite kräppaktig bomull. Jag tyckte verkligen om den. Sedan kom barn tre och blusen satt inte lika snyggt över brösten eller mer sanningsenligt över magen. Jag ritade av blusen. Sedan dess har jag gjort små förändringar.

Jag har haft vissa problem med att få bröst insnittet där det borde sitta snyggast. Kan tänkas vara ett litet problem, men både när jag hade dragsko och senare kantband i halsringningen så påverkas bröstinsnittets läge av hur mycket veck- rynkor det är i ryggen och över axlarna. Har gjort otaliga varianter.

Det som är det mest sköna med denna blus är raglans ärmarna. Jag kan få en blus i ett vävt tyg men ändå med stor rörelsefrihet i axlarna. Har man isydda ärmar så får jag i alla fall tänka mig lite för hur jag rör mig.

På bilden är det en blus sydd av makens mosters sovrumsgardiner, en av maken avlagda skjorta och en av lakansväv.

blusblusblusblusJag hade under sen sommaren gjort ett nytt mönster dels för att gamla pappersmönstret började falla i bitar och anvisningarna på mönstret  av typen +2cm. eller liknade skulle bakas in i mönstret.

Under tiden började jag fundera över om jag skulle kunna göra ett mönster där jag skulle kunna slippa rynkorna runt halsen. För att jag skulle kunna lösa det var jag tvungen att fundera kring hur mycket tyg som gav rynkorna. Jag behövde göra ett insnitt mitt på axel för att kunna forma mönstret efter axelns lutning eller mer icke lutning. Det hade gett en ganska fult avslut på insnittet längst ut på axelspetsen, så jag gjorde ärmen i två delar. I alla fall när jag syr insnitt i byxor och kjolar i midjan brukar själva spetsen vara den snyggaste biten på klädesplagget. Och då har jag en söm utefter hela ärmen. Den sömmen gör att jag kan skapa lite mer vidd i ärmen eller forma ärmen så som jag vill ha den.

Jag formade också både framstycke och bakstycke så att jag kunde ta bort tyg ur rynkningen där. Så att jag kunde få en snygg halsringning. Jag som har lite svårt med att ha halsringningen för nära halsen, behöver ha ett dekolletage för att trivas. Det får inte vara för stort, det är en svår avvägning.

Jag gjorde en första blus en ganska kraftig bomullsväv inhandlad på någon secondhand. Den urringningen blev lite för stor, så inte ens jag tyckte om den. Jag gjorde också ett motveck i slutet av ärmen lite för att få någon liten dekoration.

Den andra gjorde jag 2-3 cm högre  i halsringningen. Så jag fick mina markeringar av typen +2cm även på detta mönster. Denna fordrade jag tyget kommer från den lokala tygaffären och fodret från secondhand. Den är helt gudomligt skön att bära. Stor rörelsefrihet, lätt a-formad och gudomlig. Fodret har en ljuvlig kvalité.

Anledningen till att jag nu skriver om sommarens – tidig höst sömnad är lite för jag har fortsatt att sy dessa blusar. Så det har nog blivit ytterligare fyra under hösten. Jag har varit på secondhand och gjort underbara fynd. Blusar har det blivit av påslakan, långkjol från sjuttiotalet i ren polyester men ljuvlig att bära, tyg rester från gömmorna osv.

Med andra ord ett mönster som jag vårdar ömt. De bästa mönstren är nog faktiskt de mest beprövade så man vet hur de känns på kroppen.

Lämna en kommentar

Jag sliter på

korsstygnkorsstygnkorsstygnkorsstygnJag kan nog inte säga annat än att jag sliter på. Sakta, sakta läggs korsstygn vid korsstygn för att blida stora ytor. Ytor som får en helt underbar karaktär. Att dessa små stygn kan skapa så magiska saker. Jag är inte fascinerad av stora korsstygn utan bara av små, där inte själva korsstygnet blir det viktiga utan gruppverkan. Jag sitter hela tiden och bara tänker på otroligt fint det blir. Det kanske inte riktigt vad man bör tänka, eller i alla fall uttala.

Tyget börjar ta slut, så jag håller på med den sista blomman. Den kommer nog troligtvis gå i någon lila färg, för att det skall bli en upprepning. Kanske inte det mest fantasifullaste men den kommer att bli bra till sommarens kalas. Jag trodde att jag skulle från början skulle ha den till sommarkalasen för två år sedan. Nu har även denna sommaren passerats och duken ligger fortfarande ofärdig, så jag får kanske mer rikta in mig på att en sommar kommer den ligga på bordet under sommar kalasen.

ElsaJag har trevligt sällskap när jag sitter och skapar ytor. Elsa som hela natten varit ute och fångat möss sover gott på mitt skrivbord. Måste påpeka att katten är äldre än filmen.

2 kommentarer

Mina röda

raggsockorJag har lyckats bli färdig med mina röda. Det känns så bra inför vintern.

Jag har kastat tre par raggsockar den senaste månaden. Stoppa sockor är inte roligt. Det blir inte roligare av att det är andra omgången med stoppning som man i så fall skulle göra på samma socka. Dessutom är det inte bekvämt. När de är tunna under värmer de inte lika mycket. Jag går i raggsockar året runt i stort sett. Det riktigt varma sommar dagarna har jag nog bara sockar möjligtvis en stund på kvällen. Är man frusen och bor i ett hus med kalla golv så är raggsockar ett måste.

Dessa är inte en felfri skönhet. Jag upptäckte när jag provade dem att ena skaftet är två-tre maskrader för kort  jämfört med den andra. Det är sånt som händer när jag sitter på fotbollsskolan och stickar och måste gissa hur långt skaftet är på den färdiga sockan hemma. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt räknade varven, men kom inte riktigt ihåg hur många det skulle vara. Jag ser nu på bilderna att jag kanske borde gjort foten lite längre, fast de kommer att töja sig efter att jag använt dem någon timma.

I stort sett är jag nöjd. Rött är fint och jag kommer att bli glad över dem när höststormarna viner och det regnar på tvären.

Lämna en kommentar

ATC

atcatcatcatcatcatcJa, det finns kanske inte så mycket att säga om det. Det är bara lustifikationer som jag roar mig med. Lite här och lite där. De första jag gjorde var väldigt noggrant med att all information skulle vara med, men genom att de bara är till min egna lilla samling så behövs inte det. Jag är glad om jag lyckas skriva på baksidan en månad och ett år.

Det är roligt att ta fram sin lilla låda med kort och bara ha. Det är intressant för jag kan vara lite friare och gör sådant som jag inte brukar göra. Jag har svårt för applicationer, så därför övar jag mig på att bli vän med dem.

För att det bara är något litet och lustfyllt som bara skall ligga i byrålådan, så behöver det inte bli bra. Hade det varit ett större format som då hade tagit mycket längre tid hade jag nog varit mer noggrann. Jag hade kanske då sprättat bort felaktiga stygn osv, men inte nu.

Textil skall vara lustfyllt. Jag gör det endast för att roa min egna hjärna och njuta i stunden.

Lämna en kommentar

Jacka

Jag har haft en sommarjacka i flera år som jag har tyckt om. Det känns som första jackan av många som jag tycker om. Ofta har jag haft svårt att hitta en jacka. Efter förra sommaren borde jag kasta den, men hängde in den bara för att om jag inte hittar en ny…

Jag hittade inte någon ny utan den gamla, trådslitna fick åka fram. Ärmsluten började fransa sig, det var slitna blekningar i tyget. Till och med jag skämdes lite när jag skulle visa mig bland folk i den. I slutet av sommaren fick jag nog. Jag åkte och köpte tyg. I efterhand borde jag kanske varit lite mer noggrann i mitt val av tyg. Det var mer så att jag inte riktigt visste var jag ville ha, eller mer ville jag bara ha en kopia. Efter mycket letande hittar jag ett tyg. Tänker att 1,7 m tyg borde räcka, fram och bakstycke plus ärm. Det var fel.

Tyget visar sig vara elastiskt på ena hållet, fast det märker jag inte förrän jag börjar sy. Tyget räcker knappt, jag hade velat ha bäljfickor som orginalet, en jacka från ellos. Det räcker inte tyget till. Jag måste också lägga lite extra sömmar bara för att få ihop mönsterdelarna.

Jag sprättar isär hela jackan så jag får ut alla mönsterdelar. Vad praktiskt det är när mönsterdelarna redan har sömsmån med. Efter många, många försök att få ut alla delar lyckas jag.jackaJag kunde också göra vissa justeringar för att den skulle passa ännu bättre. Åter till tyget som hade stretch åt ena hållet. Detta gjorde att jag var tvungen att stryka fast mycket vliselin bara så att mönsterdelarna skulle hålla sig som de skulle.

Jag hade önskat mig praktiska bäljfickor, som kan rymma det mesta. Från nödvändiga saker som jag lägger i dem till barnens allehanda fynd från promenader. Tyget räcker inte. Jag funderade kring om jag skulle skarva tyget så jag kunde få till fickorna. Det slutar med att jag gör fickpåsar och ficklock. I efterhand kanske jag skulle åkt och köpt mer tyg. Fickpåsarna är lite grunda har jag märkt. Detta gör att passpoalen hänger lite i öppningen. Det döljer ju ficklocket, så det är inte hela världen. Det som var ett större problem var att fickpåsarna var grunda och telefon, nycklar osv var på väg att trilla ur när jag cyklar. Det gjorde det aldrig men känslan var där. Jag fick sy dit två stora tryckknappar. Nu när jag använt jackan ett tag har jag insett jag är lat och inte alltid knäpper upp fickan för att ta ut nycklarna, det gör inte positiva saker med jackans utseende.

Det jag har kommit fram till är att det inte var så krångligt, det blev tillräckligt bra. Det finns alltid sömmar som jag borde ha gjort lite bättre. Jag funderar på ifall jag skall sy en till för hösten som har ett litet tunt foder av flanell emellan, frysen som jag är.

JackaJackajacka

Lämna en kommentar

Så stolt för så lite

melerade sockargrå sockorJag har stickat färdigt mina raggsockar. Jag är så stolt. Det gråa paret började jag sticka i våras, garnet tog slut och det hela slutade att mamma stickade färdigt. När jag började använda dem var de stora som att gå omkring i ett par stora påsar kring fötterna. Jag tvättade dem och repade upp och sickade om dem. Nu räckte garnet. Jag har kommit fram till att jag kan få ut ett par sockar av ett garnnystan Raggi. Och med två par färdigstickade sockar i mitt liv är jag stolt och kan känna att jag börjar få kläm på hur jag skall göra. Jag justerar mönstret lite varje gång om ännu några par sockar kommer jag blir riktigt duktig.

Vi kan säga som så att de tål inte någon närmare granskning. Fast de fyller sin uppgift, jag är varm om fötterna. Denna sommar har jag också börjat att kasta raggsockar, stoppade sockar är inte lika bekväma som nya. Man kan ju fundera över hur jag lyckas att slita ut raggsockar, men jag går dagligen inomhus i raggsockar sommar som vinter. Jag har också kommit fram till att barnen foppatofflor är lite större än mina och då kan jag även få plats med raggsockar. Fast bara i trädgården…

 

Lämna en kommentar

Det nya köket

Det är nästan färdigt, vi har fortfarande en liten lista över vad som vi måste göra. Vi flyttade vattnet och avloppet innan allt var riktigt färdigt, så därför har vi börjat använda oss av köket.  kökkökkökkökVåran utsikt från köksbänkarna, fri sikt i runt 6-7 km ,vi ser bilarna som åker på vägen där. Det bästa beslutet var att inte ha bordet vi fönstret, jag-vi står många fler timmar vid bänken än vi sitter vid bordet.Det finns vissa saker som vi älskar mer än andra. Vårat skafferi, utsikten från diskbänken, tapeten eller mer korrekt hela vårat kök.

Vi diskuterar fortfarande vad vi skall ha för lampa både över bänkar och över bordet. Vilket bord diskuteras livligt, fast något riktigt beslut kommer inte förrän vi kan använda vårt matsalsbord och det kan vi göra först efter att vi gjort färdigt arbetsrummet och flyttat in alla saker dit in.