Lämna en kommentar

Dimma

Dimman ligger som en ostkupa över världen. Jag ser precis häcken runt huset, trots att solen gick upp för några timmar sedan. Det är en ganska intressant känsla med all denna dimma. Jag känner mig helt avskärmad från omvärlden. Här är det också väldigt tyst, som vanligt, det tillsammans med att man inte ser något gör att jag bara upplever en liten bit av världen samtidigt, en väldigt begränsad bit. Detta skall kanske ses som kontrast till att jag i vanliga fall ser bilarna på vägen sju kilometer bort.

Varpen med varptryck som jag vävde färdigt går jag fortfarande och ruvar på. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem. I vävstolen var de helt självklara, men nu… Den efterarbetning som jag trodde på funkar inte, så nu ligger de i en av alla högar.

Detta gör att jag har lite obeslutsamhet kring hur jag vill fortsätta ta mig an det textila. Vad vill jag väva, vad vill jag förmedla, vad känner jag att min lust vill…

Jag skissar och skissar. Samtidigt som jag funderar kring mitt vävande och mitt textila. Fast detta är jobbigt , men väldigt nyttigt, kan jag känna att detta är något återkommande varje höst, när dimman och mörkret kommer smygande. Det jag vet är att det sker varje år och varje år kommer jag över det när jag sätter upp julgardinerna och julstjärnorna.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: