Varp nummer tre är nu färdig, nerklippt och monterad. De vävda banden är vävda och fast sydda. Jag kände att slutet av denna varpen började det ta emot att bara skyttla i bomullsvarp. Fast som alla som väver eller gör andra saker kan det ta emot, eller mer man längtar till man är färdig.
Även denna handduksvarp har jag varpat på ren lust. Det enda som har varit bestämt innan var vilka färger som jag skulle använda och hur många trådar varpen skulle ha, 450 lite drygt. Det är ungefär så många solv som jag har i den vävstolen- farmors handknytna. Av ren nostalgi har jag inte kunnat att kasta dem och ersätta dem med fabriksgjorda.
En liten fin samling har det nu blivit, än så länge.
Jag har en cottolin varp på runt 350 trådar som jag funderar på ifall jag skall varpa en liten randig varp som jag kan sätta ihop med cottolin varpen till en trevlig handduksvarp. Hur denna blå varp hamnat i mina gömmor kan jag ha en svag gissning om. Troligtvis en tidigare löpare där jag skulle trycka blommor på varpen. Det ringer en svag klocka men helt säker är jag inte.
Det verkar som denna höst har blivit en tid då jag tömmer- minskar- på mina gömmor. Det känns alltid bra när jag har kontroll över mina skåp.
Hannas vävstol 