Lämna en kommentar

Mina provvävar

Jag ville testa Liseré. Det var mitt huvudmål. Jag hade läst om det och hade det i min vävpärm med bindningslära. Det känns lite som jag inte kan förstå riktigt vad jag kan använda bindningen till förrän jag verkligen förstår hur den är uppbyggd. Detta gör att jag behöver provväva. Sedan är det otroligt roligt att provväva. Jag ser det som ett sätt för mig att utveckla min vävning. Som att gå en fortbildningskurs. Enbart jätte roligt!

Provvävarna är vävda tillsammans. Vilket gjorde att jag klippte isär den i varpriktningen. Detta var något som var med i planen hela tiden. Jag hade därför gjort en skedrand- hoppat över några rör i skeden så att det bildades en rand utan varptrådar. Mycket lättare att klippa trådrakt. Detta gör också att båda provlapparna var lika stora från början. Den översta är tvättad i 60 grader. Jag kan då lätt se hur mycket de olika inslagen krymper.

Dessa skall ligga i en plastficka tillsammans med ett papper om bindningen, varp, trådtäthet och inslag- vävnota. Det blir så fint och pedagogiskt. Detta är framsidorna på dem. Som man kan se är det tuskaftsbotten med hoppor. Väldigt roligt att göra mönster i. Denna variant har jag använt en tuskaftstrampa och mönstertramporna. Detta gör att under hopporna-flotteringarna så flotterar även varpen. Mönstret blir mer kompakt.

Jag inser att jag borde kanske ha haft lite mer konstrast på varp och inslag, det hade gjort sig bättre på kort. Nu kan man se avigsidan där jag har mörkgröna flotteringar-hoppor i varpriktningen. Tyget blir lite ”sladdrigt” på grund av det.

Den andra varianten har ett tuskafts inslag och i andra tuskaftsinslaget väver man både tuskaftsinslaget och mönsterinslaget. Detta gör att man får dubbelt inslag i var annat inslag mellan mönstret. Man kan ha ett tjockare mönster inslag och tunnare tuskaftsinslag för att inte få förtätningen. Eller så accepterar man det och har lika tjockt. Det beror nog mest på vilket inslag man använder. Detta gör att man får en tuskaftsbotten på avigsidan. Det ger ett mer stabilt tyg.

För att man har tuskaftsinslag mellan mönsterinslagen blir mönstret större tar mer plats i varpriktningen än utan tuskaftinslagen mellan. Ganska självklart egentligen, men något man bör veta om.

Nu när jag hade satt upp en varp så ville jag testa saker jag gjort tidigare bara för att se hur de uppför sig med denna varpen. Fast också bara för att jag kan. Jag lyckades med lite vilja väva en variant av droppdräll. Vanligtvis använder man fyra skaft, jag hade nu solvat på åtta.Droppdräll är en tuskaftsbotten med hoppor i både varp och inslagsriktning. Man bestämmer var flotteringarna skall vara redan när man solvar och mönstret går inte att variera så mycket när man väver.

Jag testade också Hålkrus. Det var nog de bindningar som jag kunde komma på ut efter den solvning jag hade gjort till Liserén. Det blev väldigt små hål i hålkrusen. Det kan säkert vara användbart för något i framtiden. Jag blev inte särskilt förtjust. Det fick inte ens efter tvätt de karaktäristiska fördjupningarna. De var så små vissa av dem att det mer såg ut som vävfel.Jag fick mixtra en hel del för att de ens skulle synas på bild. Som man kan se i nederkant på bilden blev inte biten med kamgarn som inslag alls bra. Fast någon gång i framtiden kanske det är just det uttrycket som man söker. Det är då så enormt bra att ha som pärm med sina vävprov. Det gör att jag kan minska ner provvävandet just då, och göra mer koncentrerat provvävande som mer handlar om kvalitéer istället för bredprovvävning.

Jag tycker att det fortfarande är så otroligt viktigt och enormt lärorikt och roligt att provväva. Jag tror att alla som väver skulle behöva att provväva lite mer enbart för att bara få testa och väva utan krav på sig att det skall bli bra eller framför allt användbart.

 

Lämna en kommentar

Liseré

Av de röda små vävarna blev det bara två. Jag hade stora förhoppningar när jag började, kände att det verkade spännande, men icke. Det kändes inte som vävning utan mer en tillverkning. De skulle bara produceras. Inte alls roligt. De har som vanligt en varp av linmattvarp 8/4 med tätheten 1-1 30/10. Det betyder tre trådar varje centimeter. De är vävda i korskypert. Inslagen består av en tråd tjockt ullgarn och en tråd lintow 8.

Jag klippte ner varpen och kände att det var en befrielse att få klippa ner varpen. Det tar alltid en tid av funderande innan jag kan besluta mig att jag skall plocka ner en varp och göra en varpfläta och lägga den i en påse för ett senare tillfälle.

I stället har jag plockat fram mer skaft och börjar göra en provväv. Jag tycker att det är jätteroligt och väldigt viktigt att väva provvävar.Det blev denna gång åtta skaft och fem trampor. Det är två tuskaftstrampor och tre mönstertrampor. Varpen är bomull 20/2 tror jag. Det är en rulle grönt garn som jag har hittat på Lions. Det var ett elände att dra på den. Trådar trasslade sig och gick av. Det känns inte som inte det gör så mycket. Det är trots allt bara en provväv. Jag har nog två- tre trådar som bara hänger som inte är med för de har gått av.

Jag väver Liseré!

Det är jätte roligt. Det var nog vad jag behövde. En enkel väv som bara skall skyttlas. Det går fort och blir fint. Genom att varpen är mörkgrön är det gröna provvävar som det blir.

Liseré är en bottenväv i tuskaft och med flotterande hoppor. Med mina tre mönstertrampor ger tre olika mönster. Varpen är mörkgrön mer grangrön trots att det inte syns, lysrör och molnig morgon gör att den blir väldigt blekare. Som alla redan lägger märke till är min skedrand det vita strecket på mitten. Det är fullt medvetet. Jag tänker att jag skall klippa provväven i två lika stora delar. Jag skall tvätta den ena och den andra otvättad. Detta för det skall vara intressant att se ifall hopporna krymper väven mycket.

Man kan väva som på bilden så att det blir hoppor både i inslag och varprikting. Det går också att väva med ett tuskafts inslag mellan mönsterinslagen och då bara få hoppor i inslagsrikting. Avigsidan kommer då bli en enhetlig tuskaft sida.

Den otvättade provväven kommer att ha storleken som passar bra i en plastficka. Det låter lite konstigt att tänka på att det skall passa i en plastficka. Om jag gör dem i den storleken kan jag sätta in provväven efter vävnotan i mina pärmar med bindningslära. Jag anser att det är viktigt att göra provvävar i ett sådant format som passar bra att förvara. För mig passar A4 formatet väldigt bra. Det passar att förvara i plastfickor i pärmar. De är tillräckligt stora för att man skall få en känsla för bindningen. De provvävar som jag gjort i t ex bildvävningsmöten har också varit i A4 format för det finns praktiska lådor som passar till A4. Lätt och överskådligt i mina skåp. Gör jag olika format kommer jag ha större problem med att hitta en lämplig förvaring.

Provväva är så roligt!!

Lämna en kommentar

En bild

röd bildröd bild20170208_104225

Lämna en kommentar

Roa sig själv

Det är precis vad jag har gjort, roat mig själv. Av ingen annan anledning än att jag kan. Det finns inget färdigt syfte med det, mer än att det kan vara trevligt att fylla sina förråd med. Det kommer med största säkerhet ett helt perfekt tillfälle att använda dessa meter.

Det är som alltid, det mesta jag gör är endast till för att roa mig, så jag kan njuta.

Tidigare som jag vävt band har jag använt mig av en trä sticka för att linda upp inslagsgarnet. Har även testat att göra bildvävningstussar. Inget har fungerat jättebra. Denna gång så använde jag mig av uppspolat garn på en spole. Mycket tråd och för mig fungerat helt tillfredställande. Det finns säkert ett bättre sätt men inte som jag testat. Alltså bara en pappersspole, ingen skyttel.

Varpen är 12 trådar bomullstråd 20/2. Skedat i 75/10 -1-2 blir 15 trådar per cm. Solvad i kypert i spets med en vändning av kypertränderna på mitten av varpen. Inslaget är vinröd lin16 och oblekt lin gissningsvis 16.

band

Lämna en kommentar

Många små nästan röda

små rödasmå rödasmå rödasmå rödaMånga små röda eller i alla fall nästan röda eller om man skall vara mer korrekt i den röda sektorn av färgcirkeln.

De första var vävda för länge sedan och var i slutet av en bred bildvävsvarp. Jag hade lite varp kvar och stod i valet att klippa ner eller väva något litet. Troligtvis hade jag varit generös när jag räknade på varplängden. Det blev sex eller sju stycken.

Nu hittade jag en liten kort varp som jag har klippt ner och plockat ur vävstolen någon gång. Den låg fint i en plastpåse med en lapp om antal trådar och trådtjocklek. Troligtvis också det från något bildvävsprojekt för länge sedan.

De senaste var vävda med 2,5 trådar /cm. Tror att de tidigare också hade den tätheten. Tjockleken på garnet är bildvävsvarp och jag brukar använda lin8/3 eller lin8/4. Det är lite olika tjocklek på de tidigare vävda och de senare. Det ger en lite skillnad i bredd men det spelar också in att de tidigare har lininslag och de senare olika ull varianter. Bygger olika och ger olika bredd. Samma sak som ett mjukare inslag ger smalare vävbredd än ett mer styvare inslag.

Det jag har arbetat utifrån är att hitta så många olika ytor som möjligt. Det kan vara olika ryaknutar i olika material och olika täthet och längd. Det ger så väldigt olika yta om det är glesa och oregelbundna ryaknutar med en tråd lin16 mot en tät matta med täta ryaknutar, kort klippta i många trådar tjock ull. Det finns även sneda ryaknutar som gör att trådarna mest lutar åt ena hållet.

Det var varit tuskaft som jag har vävt i. Tuskaften gör att jag kan göra ränder av olika färger både i varpriktning och inslagsriktning. Jag har vävt några släta enfärgade rutor och några släta rutor en massa stygn som bara täcker ytan för att få en annan struktur. Det ger en spännande yta med bara en massa upp och ner stygn. Jag brukar sy detta när det sitter i vävstolen. Detta för att då är väven utspänd och jag har en bra arbetsställning. Ryggen skall hålla många år till och man måste vara rädd om den.

Lämna en kommentar

God Jul

broderiängelängelJag önskar er alla en helt underbar jul med god knäck som man inte lyckas få för hård och inte så lös att den måste förvaras i kylskåpet bara för att få loss från pappret.

Detta är mina broderiänglar som jag har broderat på symaskin. Jätte roligt att göra. Jag njuter hela tiden.

Lämna en kommentar

Blusar

blusblusblusSom alla kan konstatera är att bilderna inte är tagna denna vackra morgon. Vi har frost liggande på alla grenar och en otroligt vacker soluppgång som visar upp alla regnbågensfärger.

Dessa blusar har jag sytt i alla möjliga färger. Då kan man fundera kring om man inte borde skaffa ett annat mönster ibland bara för att variera sig, men nej. Från början var det en blus som jag köpte på indiska för snart tolv år sedan. Den hade dragsko i halsringningen. och var i lite kräppaktig bomull. Jag tyckte verkligen om den. Sedan kom barn tre och blusen satt inte lika snyggt över brösten eller mer sanningsenligt över magen. Jag ritade av blusen. Sedan dess har jag gjort små förändringar.

Jag har haft vissa problem med att få bröst insnittet där det borde sitta snyggast. Kan tänkas vara ett litet problem, men både när jag hade dragsko och senare kantband i halsringningen så påverkas bröstinsnittets läge av hur mycket veck- rynkor det är i ryggen och över axlarna. Har gjort otaliga varianter.

Det som är det mest sköna med denna blus är raglans ärmarna. Jag kan få en blus i ett vävt tyg men ändå med stor rörelsefrihet i axlarna. Har man isydda ärmar så får jag i alla fall tänka mig lite för hur jag rör mig.

På bilden är det en blus sydd av makens mosters sovrumsgardiner, en av maken avlagda skjorta och en av lakansväv.

blusblusblusblusJag hade under sen sommaren gjort ett nytt mönster dels för att gamla pappersmönstret började falla i bitar och anvisningarna på mönstret  av typen +2cm. eller liknade skulle bakas in i mönstret.

Under tiden började jag fundera över om jag skulle kunna göra ett mönster där jag skulle kunna slippa rynkorna runt halsen. För att jag skulle kunna lösa det var jag tvungen att fundera kring hur mycket tyg som gav rynkorna. Jag behövde göra ett insnitt mitt på axel för att kunna forma mönstret efter axelns lutning eller mer icke lutning. Det hade gett en ganska fult avslut på insnittet längst ut på axelspetsen, så jag gjorde ärmen i två delar. I alla fall när jag syr insnitt i byxor och kjolar i midjan brukar själva spetsen vara den snyggaste biten på klädesplagget. Och då har jag en söm utefter hela ärmen. Den sömmen gör att jag kan skapa lite mer vidd i ärmen eller forma ärmen så som jag vill ha den.

Jag formade också både framstycke och bakstycke så att jag kunde ta bort tyg ur rynkningen där. Så att jag kunde få en snygg halsringning. Jag som har lite svårt med att ha halsringningen för nära halsen, behöver ha ett dekolletage för att trivas. Det får inte vara för stort, det är en svår avvägning.

Jag gjorde en första blus en ganska kraftig bomullsväv inhandlad på någon secondhand. Den urringningen blev lite för stor, så inte ens jag tyckte om den. Jag gjorde också ett motveck i slutet av ärmen lite för att få någon liten dekoration.

Den andra gjorde jag 2-3 cm högre  i halsringningen. Så jag fick mina markeringar av typen +2cm även på detta mönster. Denna fordrade jag tyget kommer från den lokala tygaffären och fodret från secondhand. Den är helt gudomligt skön att bära. Stor rörelsefrihet, lätt a-formad och gudomlig. Fodret har en ljuvlig kvalité.

Anledningen till att jag nu skriver om sommarens – tidig höst sömnad är lite för jag har fortsatt att sy dessa blusar. Så det har nog blivit ytterligare fyra under hösten. Jag har varit på secondhand och gjort underbara fynd. Blusar har det blivit av påslakan, långkjol från sjuttiotalet i ren polyester men ljuvlig att bära, tyg rester från gömmorna osv.

Med andra ord ett mönster som jag vårdar ömt. De bästa mönstren är nog faktiskt de mest beprövade så man vet hur de känns på kroppen.