Diagonal cord

På min provvarp som jag klippte ner testade jag även diagonal cord. Det är en teknik som bygger på att jag har en tuskaftsbotten, mellan varje tuskafts inslag väver jag ett kypertinslag.

Jag vävde fortfarande i samma varp som tidigare en bomullsvarp 20/2 med tätheten 40-2-4. Jag fick ganska tydliga skedränder. Så stora delar av varpen funderade jag över om jag inte borde skeda om till något tätare, men det var roligt att väva och detta var bara en provvarp. Jag får ta med mig det till nästa gång jag väver i samma sorts varp.

Jag har fortfarande solvat rakt genomgående på åtta skaft. Alltså en väldigt enkel solvning. Min gissning är att det går att väva diagonal cord med färre skaft men det har jag ännu inte testat. Det får bli en provvarp i framtiden. Det är alltid roligt att ha några saker i framtiden som jag är intresserad av att testa.

Diagonal cord skall vävas enligt böckerna med ett tjockt mönsterinslag- det som väver i kypert. Tuskaftsinslaget skall vara tunt. Detta för att kypertränderna skall bli framträdande. Jag läste mig också till att man främst använder sig av en oliksidig kypert. Som man kan ana på baksidan har jag i detta prov använt mig av både lintow 8 och lin 16 som tuskaftsinslag. Det ger lite olika utseende. Med ett tjockare tuskaftsinslag syns det inslaget mycket mer, av helt naturliga anledningar. Det är två trådar effekttow 6 som jag har använt mig av som kypert inslag.

Det som är intressant att jämföra är de olika tygen som blir med diagonal cord och vanlig kypert. Jag vävde också vanlig kypert i samma varp. Detta för jag skall i framtiden ha en liten provlapp med olika varpar och varptäthet även med de vanliga bindningarna. Har man byggt upp ett antal provlappar är det lättare att känna vilken kvalité som man tycker om. Den verkliga anledningen till att jag väver provlappar även av vanliga bindningar som kypert är enbart för att jag kan. Åter till jämförelsen. Det jag kan säga är att diagonal corden är en mycket stabilare bindning.  Vanlig kypert kan nästan kännas lite sladdrig i förhållande.

Det jag nu i efterhand hade velat testa med diagonal corden är hur det hade blivit med tjockt tuskafts inslag och tunt kypert inslag. Det hade varit roligt att testa att väva lite mer olika kypert bindningar. Hade det fungerat bra med bara fyra skaft? Hade man fått lika framträdande kypert ränder, vilka förändringar hade jag behövt göra med olika inslag? Visst är det roligt att en liten provväv kan sätta igång så många fler tankar om provvävar som jag vill göra.Jag har testat av väva både vågig kypert och trampad i spets när jag vävde diagonal cord. Hur mycket jag än tyckte om att se resultatet och hur många tankar som jag har om hur jag vill testa mer, så kommer det troligtvis inte att hända. Möjligtvis om jag testar med fyra skaft. Jag hade väldiga fysiska problem med att väva detta. Det berodde på att jag hade åtta kypert trampor och två tuskafts trampor. Jag hade lagt tuskaftstramporna längst till vänster vilket som kanske kan ses som mest logiskt. Det var även så som tramporna var satta i uppknytningen som jag hittade. Det var inget jag funderade över. Jag hade åtta kypert trampor och två tuskaftstrampor. För att kunna hålla koll på vilken trampa som jag faktiskt hade trampat på och vilken som jag skulle trampa på nästa gång, så måste jag hålla foten över trampan även när jag trampar ner en trampa med den andra foten. Detta gör att jag känner att jag får problem med höger foten och även till viss del med utsidan av högerben. Detta för att de sista tramporna i kyperten ligger väldigt långt till vänster. Det gör att jag trampar ner trampan med lilltån och dess trampdyna, får ont i utsidan av foten. Jag känner också att jag får stäcka mitt högerben väldigt långt till vänster. Det jag kan säga är att vävprovet blev inte så långt och jag provvävde inte väldigt utförligt. Det jag kan fundera över är ifall jag skall lägga de två tuskaftstramporna i mitten detta för att kunna lättare bara använda tramporna mer eller mindre rak nedanför benen. Jag kan också fundera om hur det kommer sig att man lägger tramporna i den ordningen på en trampuppknytning. Kan det bero på att det är mest lättöverskådligt och man lättast får en klar bild över hur bindningen fungerar? Eller kan det vara så att de som skrev in bindningen i boken jag tittade inte hade några problem. Beror det i så fall på att de är längre än mig, inte vävde så långt prov eller helt enkelt struntade i arbetsställning?

Det man kan sammanfatta det hela med är att jag skulle aldrig väva långt med denna bindning med tramporna på detta sättet. Det hade inte min kropp hållit för. Fast den mer intressanta tanken är varför jag inte flyttade om tramporna när jag vävde, vilket hade varit det mest naturliga. Det kan troligtvis bero på lathet och att jag inte funderade så mycket över det just då. Jag mer konstaterade då att jag inte skulle väva diagonal cord någon gång mer – aldrig. Fast jag måste säga att jag kommer så här i efterhand att väva det igen men jag kommer att fundera över hur många skaft jag använder mig av. Jag kommer också att fundera över var jag placerar tuskaftstramporna för att skona kroppen mest. Det skall hålla många år till med vävning.

Vågig kypert

Jag har fortfarande samma varp en bomullsvarp 20/2. Jag väver med två trådar tillsammans. Jag har solvat trådarna två och två och sedan har jag fyra trådar-alltså två dubbeltrådar i varje rör. 40/10-2-4. Det ger åtta dubbeltrådar eller sexton enkeltrådar varje cm. Jag har solvat rakt genomgående som tidigare. Samma varp som innan. Detta är något jag ville testa vågig expert. Det är egentligen inte alls svårt. Bara det att jag bara ville testa, men också kunna göra ett litet prov att sätta in i min vävpärm.

Jag har solvat rakt genomgående på åtta skaft. Det bör kunna gå att göra på mindre skaft fast det vet jag inte helt säkert, borde testa det när jag har en passade varp uppsatt. Jag har knytit upp i en helt vanlig liksidig kypert. Det som gör att den blir vågig är att jag först väver alla trampor 1,2,3,4 osv. Nästa omgång trampar jag bara varannan trampa 2,4,6,8,2,4,6,8. Detta kan man göra en två eller fler gånger. Detta ger en flackare lutning på kypertränderna. Om man trampar alla trampor blir lutningen brantare. Sedan är det bara att leka med tramporna. Från att ha ganska raka linjer och bara ibland göra en liten våg i kyperträndera, bara för att ibland irritera ögat lite. Få blicken att fastna. Det kan också göras som jag har testat mer göra en vågig yta.

Jag har vävt på åtta skaft vilket gör att flotteringarna av inslagsgarnet blir långa. Det som kan vara intressant att testa vore om man väver ett tyg som senare skall bli ett klädesplagg. Tänk att då väva tyget i vanlig kypert för att till vissa detaljer väva vågig kypert, eller tvärt om. Att verkligen utnyttja att man väver tyget till kläderna. Tänk att kunna göra exempelvis kragen och manschetterna i jackan vågiga. Kan bli intressanta detaljer. Det är bara tanken som sätter stopp för vad man kan använda tekniken till och hur man kan använda den. Egentligen bör man kunna använda vågig kypert precis till allt som man vill använda vanlig kypert till.Jag tycker att det tog lite längre tid att väva den vågiga delen jämfört med den vanliga. Detta beror nog mest på att om man använder alla trampor är det lätt att bara flytta fötterna till nästa trampa. När man skall trampa ner varannan trampa, måste jag i alla fall, tänka efter lite mer. Fötterna måste känna efter lite mer vilken trampa som skall ner. Fast det är nog enbart en övningsfråga.

Som tidigare är en del tvättad 40 grader. Det är intressant hur de krymper och viktig information. Till inslag har jag använt mig av olika lin och bomullstrådar. Det blå-gröna är exempelvis två lintow 6. Det bruna är lin 16, gröna är ett bomullsgarn och det orangea är några olika bomullsgarn tillsammans.

 

Jag provväver!

Jag har nu äntligen klippt ner min provvarp. Det var en bomullsvarp 20/2 som jag hade skedat 40/10-2-4. Det betyder två ganska tunna trådar som är solvade tillsammans och jag hade fyra trådar i varje rör på skeden alltså två dubbla trådar. Det ger 16 trådar varje cm, totalt 8 dubbla trådar. Det kanske skulle vara lite tätare, för då hade det inte skapats skedränder.

Jag hade solvat varpen rakt genomgående på åtta skaft. Inga konstigheter alls. Det gör att det är lätt att solva. Det jag skulle testa med denna provvarp var bland annat vågig kypert. När man ändå sätter upp en provväv kan man lika gärna testa olika bindningar och inslag. Detta bara för att fylla på pärmarna med olika tester. Det är så roligt att ha bara titta i och känna på olika bindningar och varptätheter. Det sparar tid andra gånger, inbillar jag mig i alla fall. Det är ett litet försvar till att jag skall få provväva. Det är så roligt och lärorikt. Jag kan se det som en liten fortutbildning.

Åter till den första provväven det är inget särskilt spännande eller upphetsande. Det är en helt vanlig Våffelväv. Att det blev våffelväv beror till viss del på att det går att väva den i en raksolvad väv på åtta skaft. Det hade känns konstigt ifall jag inte gjorde ett prov med den typ av varp jag hade uppe denna gången. Jag har testat lite olika inslags material. Jag har sparat en lång tråd i början eller slutet av varje olika inslag detta för att jag skall vid ett senare tillfälle kunna känna var jag har använt för inslag. Visst hade jag kunna skriva upp det, men detta fungerar lika bra.

Jag gjorde på denna provväv på samma sätt som tidigare. Jag gör en ganska bred skedrand mitt i väven. Jag lämnar två tomma rör mitt i varpen för att jag lätt ska kunna klippa isär varpen där. Jag zick-zackar sidorna och tvättar ena delen. Denna gång blev det i 40 grader, med den vanliga mörka tvätten, det har gjort att de ljusaste delar har blivit lite lätt färgade.Jag tycker att det otvättade  provet är vackert. Att de långa flotteringarna ger blankhet. Jag är fullt medveten om att man brukar väva våffelväv nästan enbart för som tvättade variant, med den ihop dragna ytan. Fast jag tycker om den otvättade. Det hade tyvärr inte gått att ha en löpare till bordet i den otvättade, det hade varit en engångs produkt.

Det blir randigt

Det är inte särskilt konstigt att en kypert blir randig. Det som är det roliga med den här är att den är tvåfärgad. Jag har en vit bomulls varp med två trådar i solv och fyra i rör på en 40/10 sked. Detta betyder att jag har åtta dubbla trådar varje cm. Lättvävt. Varpen kräver ingen speciell behandling, utan den bara flyter på.

Efter att jag har provvävt  lite olika kypert varianter har utifrån de kunskaperna var jag bara tvungen att testa och se om detta gick. Jag har solvat rak genomgående på åtta skaft. Jag har en kypertbindning, två trådar upp och sex trådar ner. Inga konstigheter alls. Det jag har gjort, som jag tycker blir lite spännande är att jag har vävt med två olika trampordningar. Till den oblekta tredubbla lin tråden har jag ett tampsystem. Tänk att jag börjar väva kypert med början på trampa ett från höger. Jag trampar som en helt vanlig kypert, 1,2,3,osv. Den bruna lintråden som är enkel börjar jag trampa en helt vanlig kypert med början på trampa fem från höger. Jag trampar även här en helt vanlig kypert med början på trampa fem, 5,6,7,osv.

Jag trampar alltså ner trampa 1 och skyttlar oblekt. Trampar sedan ner trampa 5 och skyttlar brunt. Trampar ner trampa 2 och skyttlar oblekt. Trampar ner trampa 6 och skyttlar brunt. Det är egentligen inga konstigheter alls, det gäller bara att hålla koll på sina trampor. Det är lätt att det blir fel när ena trampordningen har kommit längst till vänster på trampa 8. Det är då som trampningen byter fot. Vilket innebär att den fot som vävt oblekt nu när trampningen börjar om på trampa ett väver nu brunt och tvärt om. Det löser sig när man sitter där, men det krävde lite extra tankearbete. Det som blir lite krångligt är att det inte finns några naturliga ställen i trampordningen som passar bra för att dra fram varpen. Inga ställen där det är lätt att komma ihåg var i trampningen man var.

Skall nu testa vidare och se hur jag kan väva mer randigt.

Mina provvävar

Jag ville testa Liseré. Det var mitt huvudmål. Jag hade läst om det och hade det i min vävpärm med bindningslära. Det känns lite som jag inte kan förstå riktigt vad jag kan använda bindningen till förrän jag verkligen förstår hur den är uppbyggd. Detta gör att jag behöver provväva. Sedan är det otroligt roligt att provväva. Jag ser det som ett sätt för mig att utveckla min vävning. Som att gå en fortbildningskurs. Enbart jätte roligt!

Provvävarna är vävda tillsammans. Vilket gjorde att jag klippte isär den i varpriktningen. Detta var något som var med i planen hela tiden. Jag hade därför gjort en skedrand- hoppat över några rör i skeden så att det bildades en rand utan varptrådar. Mycket lättare att klippa trådrakt. Detta gör också att båda provlapparna var lika stora från början. Den översta är tvättad i 60 grader. Jag kan då lätt se hur mycket de olika inslagen krymper.

Dessa skall ligga i en plastficka tillsammans med ett papper om bindningen, varp, trådtäthet och inslag- vävnota. Det blir så fint och pedagogiskt. Detta är framsidorna på dem. Som man kan se är det tuskaftsbotten med hoppor. Väldigt roligt att göra mönster i. Denna variant har jag använt en tuskaftstrampa och mönstertramporna. Detta gör att under hopporna-flotteringarna så flotterar även varpen. Mönstret blir mer kompakt.

Jag inser att jag borde kanske ha haft lite mer konstrast på varp och inslag, det hade gjort sig bättre på kort. Nu kan man se avigsidan där jag har mörkgröna flotteringar-hoppor i varpriktningen. Tyget blir lite ”sladdrigt” på grund av det.

Den andra varianten har ett tuskafts inslag och i andra tuskaftsinslaget väver man både tuskaftsinslaget och mönsterinslaget. Detta gör att man får dubbelt inslag i var annat inslag mellan mönstret. Man kan ha ett tjockare mönster inslag och tunnare tuskaftsinslag för att inte få förtätningen. Eller så accepterar man det och har lika tjockt. Det beror nog mest på vilket inslag man använder. Detta gör att man får en tuskaftsbotten på avigsidan. Det ger ett mer stabilt tyg.

För att man har tuskaftsinslag mellan mönsterinslagen blir mönstret större tar mer plats i varpriktningen än utan tuskaftinslagen mellan. Ganska självklart egentligen, men något man bör veta om.

Nu när jag hade satt upp en varp så ville jag testa saker jag gjort tidigare bara för att se hur de uppför sig med denna varpen. Fast också bara för att jag kan. Jag lyckades med lite vilja väva en variant av droppdräll. Vanligtvis använder man fyra skaft, jag hade nu solvat på åtta.Droppdräll är en tuskaftsbotten med hoppor i både varp och inslagsriktning. Man bestämmer var flotteringarna skall vara redan när man solvar och mönstret går inte att variera så mycket när man väver.

Jag testade också Hålkrus. Det var nog de bindningar som jag kunde komma på ut efter den solvning jag hade gjort till Liserén. Det blev väldigt små hål i hålkrusen. Det kan säkert vara användbart för något i framtiden. Jag blev inte särskilt förtjust. Det fick inte ens efter tvätt de karaktäristiska fördjupningarna. De var så små vissa av dem att det mer såg ut som vävfel.Jag fick mixtra en hel del för att de ens skulle synas på bild. Som man kan se i nederkant på bilden blev inte biten med kamgarn som inslag alls bra. Fast någon gång i framtiden kanske det är just det uttrycket som man söker. Det är då så enormt bra att ha som pärm med sina vävprov. Det gör att jag kan minska ner provvävandet just då, och göra mer koncentrerat provvävande som mer handlar om kvalitéer istället för bredprovvävning.

Jag tycker att det fortfarande är så otroligt viktigt och enormt lärorikt och roligt att provväva. Jag tror att alla som väver skulle behöva att provväva lite mer enbart för att bara få testa och väva utan krav på sig att det skall bli bra eller framför allt användbart.

 

Liseré

Av de röda små vävarna blev det bara två. Jag hade stora förhoppningar när jag började, kände att det verkade spännande, men icke. Det kändes inte som vävning utan mer en tillverkning. De skulle bara produceras. Inte alls roligt. De har som vanligt en varp av linmattvarp 8/4 med tätheten 1-1 30/10. Det betyder tre trådar varje centimeter. De är vävda i korskypert. Inslagen består av en tråd tjockt ullgarn och en tråd lintow 8.

Jag klippte ner varpen och kände att det var en befrielse att få klippa ner varpen. Det tar alltid en tid av funderande innan jag kan besluta mig att jag skall plocka ner en varp och göra en varpfläta och lägga den i en påse för ett senare tillfälle.

I stället har jag plockat fram mer skaft och börjar göra en provväv. Jag tycker att det är jätteroligt och väldigt viktigt att väva provvävar.Det blev denna gång åtta skaft och fem trampor. Det är två tuskaftstrampor och tre mönstertrampor. Varpen är bomull 20/2 tror jag. Det är en rulle grönt garn som jag har hittat på Lions. Det var ett elände att dra på den. Trådar trasslade sig och gick av. Det känns inte som inte det gör så mycket. Det är trots allt bara en provväv. Jag har nog två- tre trådar som bara hänger som inte är med för de har gått av.

Jag väver Liseré!

Det är jätte roligt. Det var nog vad jag behövde. En enkel väv som bara skall skyttlas. Det går fort och blir fint. Genom att varpen är mörkgrön är det gröna provvävar som det blir.

Liseré är en bottenväv i tuskaft och med flotterande hoppor. Med mina tre mönstertrampor ger tre olika mönster. Varpen är mörkgrön mer grangrön trots att det inte syns, lysrör och molnig morgon gör att den blir väldigt blekare. Som alla redan lägger märke till är min skedrand det vita strecket på mitten. Det är fullt medvetet. Jag tänker att jag skall klippa provväven i två lika stora delar. Jag skall tvätta den ena och den andra otvättad. Detta för det skall vara intressant att se ifall hopporna krymper väven mycket.

Man kan väva som på bilden så att det blir hoppor både i inslag och varprikting. Det går också att väva med ett tuskafts inslag mellan mönsterinslagen och då bara få hoppor i inslagsrikting. Avigsidan kommer då bli en enhetlig tuskaft sida.

Den otvättade provväven kommer att ha storleken som passar bra i en plastficka. Det låter lite konstigt att tänka på att det skall passa i en plastficka. Om jag gör dem i den storleken kan jag sätta in provväven efter vävnotan i mina pärmar med bindningslära. Jag anser att det är viktigt att göra provvävar i ett sådant format som passar bra att förvara. För mig passar A4 formatet väldigt bra. Det passar att förvara i plastfickor i pärmar. De är tillräckligt stora för att man skall få en känsla för bindningen. De provvävar som jag gjort i t ex bildvävningsmöten har också varit i A4 format för det finns praktiska lådor som passar till A4. Lätt och överskådligt i mina skåp. Gör jag olika format kommer jag ha större problem med att hitta en lämplig förvaring.

Provväva är så roligt!!

En bild