Lämna en kommentar

En bild

röd bildröd bild20170208_104225

Lämna en kommentar

Roa sig själv

Det är precis vad jag har gjort, roat mig själv. Av ingen annan anledning än att jag kan. Det finns inget färdigt syfte med det, mer än att det kan vara trevligt att fylla sina förråd med. Det kommer med största säkerhet ett helt perfekt tillfälle att använda dessa meter.

Det är som alltid, det mesta jag gör är endast till för att roa mig, så jag kan njuta.

Tidigare som jag vävt band har jag använt mig av en trä sticka för att linda upp inslagsgarnet. Har även testat att göra bildvävningstussar. Inget har fungerat jättebra. Denna gång så använde jag mig av uppspolat garn på en spole. Mycket tråd och för mig fungerat helt tillfredställande. Det finns säkert ett bättre sätt men inte som jag testat. Alltså bara en pappersspole, ingen skyttel.

Varpen är 12 trådar bomullstråd 20/2. Skedat i 75/10 -1-2 blir 15 trådar per cm. Solvad i kypert i spets med en vändning av kypertränderna på mitten av varpen. Inslaget är vinröd lin16 och oblekt lin gissningsvis 16.

band

Lämna en kommentar

Många små nästan röda

små rödasmå rödasmå rödasmå rödaMånga små röda eller i alla fall nästan röda eller om man skall vara mer korrekt i den röda sektorn av färgcirkeln.

De första var vävda för länge sedan och var i slutet av en bred bildvävsvarp. Jag hade lite varp kvar och stod i valet att klippa ner eller väva något litet. Troligtvis hade jag varit generös när jag räknade på varplängden. Det blev sex eller sju stycken.

Nu hittade jag en liten kort varp som jag har klippt ner och plockat ur vävstolen någon gång. Den låg fint i en plastpåse med en lapp om antal trådar och trådtjocklek. Troligtvis också det från något bildvävsprojekt för länge sedan.

De senaste var vävda med 2,5 trådar /cm. Tror att de tidigare också hade den tätheten. Tjockleken på garnet är bildvävsvarp och jag brukar använda lin8/3 eller lin8/4. Det är lite olika tjocklek på de tidigare vävda och de senare. Det ger en lite skillnad i bredd men det spelar också in att de tidigare har lininslag och de senare olika ull varianter. Bygger olika och ger olika bredd. Samma sak som ett mjukare inslag ger smalare vävbredd än ett mer styvare inslag.

Det jag har arbetat utifrån är att hitta så många olika ytor som möjligt. Det kan vara olika ryaknutar i olika material och olika täthet och längd. Det ger så väldigt olika yta om det är glesa och oregelbundna ryaknutar med en tråd lin16 mot en tät matta med täta ryaknutar, kort klippta i många trådar tjock ull. Det finns även sneda ryaknutar som gör att trådarna mest lutar åt ena hållet.

Det var varit tuskaft som jag har vävt i. Tuskaften gör att jag kan göra ränder av olika färger både i varpriktning och inslagsriktning. Jag har vävt några släta enfärgade rutor och några släta rutor en massa stygn som bara täcker ytan för att få en annan struktur. Det ger en spännande yta med bara en massa upp och ner stygn. Jag brukar sy detta när det sitter i vävstolen. Detta för att då är väven utspänd och jag har en bra arbetsställning. Ryggen skall hålla många år till och man måste vara rädd om den.

Lämna en kommentar

God Jul

broderiängelängelJag önskar er alla en helt underbar jul med god knäck som man inte lyckas få för hård och inte så lös att den måste förvaras i kylskåpet bara för att få loss från pappret.

Detta är mina broderiänglar som jag har broderat på symaskin. Jätte roligt att göra. Jag njuter hela tiden.

Lämna en kommentar

Blusar

blusblusblusSom alla kan konstatera är att bilderna inte är tagna denna vackra morgon. Vi har frost liggande på alla grenar och en otroligt vacker soluppgång som visar upp alla regnbågensfärger.

Dessa blusar har jag sytt i alla möjliga färger. Då kan man fundera kring om man inte borde skaffa ett annat mönster ibland bara för att variera sig, men nej. Från början var det en blus som jag köpte på indiska för snart tolv år sedan. Den hade dragsko i halsringningen. och var i lite kräppaktig bomull. Jag tyckte verkligen om den. Sedan kom barn tre och blusen satt inte lika snyggt över brösten eller mer sanningsenligt över magen. Jag ritade av blusen. Sedan dess har jag gjort små förändringar.

Jag har haft vissa problem med att få bröst insnittet där det borde sitta snyggast. Kan tänkas vara ett litet problem, men både när jag hade dragsko och senare kantband i halsringningen så påverkas bröstinsnittets läge av hur mycket veck- rynkor det är i ryggen och över axlarna. Har gjort otaliga varianter.

Det som är det mest sköna med denna blus är raglans ärmarna. Jag kan få en blus i ett vävt tyg men ändå med stor rörelsefrihet i axlarna. Har man isydda ärmar så får jag i alla fall tänka mig lite för hur jag rör mig.

På bilden är det en blus sydd av makens mosters sovrumsgardiner, en av maken avlagda skjorta och en av lakansväv.

blusblusblusblusJag hade under sen sommaren gjort ett nytt mönster dels för att gamla pappersmönstret började falla i bitar och anvisningarna på mönstret  av typen +2cm. eller liknade skulle bakas in i mönstret.

Under tiden började jag fundera över om jag skulle kunna göra ett mönster där jag skulle kunna slippa rynkorna runt halsen. För att jag skulle kunna lösa det var jag tvungen att fundera kring hur mycket tyg som gav rynkorna. Jag behövde göra ett insnitt mitt på axel för att kunna forma mönstret efter axelns lutning eller mer icke lutning. Det hade gett en ganska fult avslut på insnittet längst ut på axelspetsen, så jag gjorde ärmen i två delar. I alla fall när jag syr insnitt i byxor och kjolar i midjan brukar själva spetsen vara den snyggaste biten på klädesplagget. Och då har jag en söm utefter hela ärmen. Den sömmen gör att jag kan skapa lite mer vidd i ärmen eller forma ärmen så som jag vill ha den.

Jag formade också både framstycke och bakstycke så att jag kunde ta bort tyg ur rynkningen där. Så att jag kunde få en snygg halsringning. Jag som har lite svårt med att ha halsringningen för nära halsen, behöver ha ett dekolletage för att trivas. Det får inte vara för stort, det är en svår avvägning.

Jag gjorde en första blus en ganska kraftig bomullsväv inhandlad på någon secondhand. Den urringningen blev lite för stor, så inte ens jag tyckte om den. Jag gjorde också ett motveck i slutet av ärmen lite för att få någon liten dekoration.

Den andra gjorde jag 2-3 cm högre  i halsringningen. Så jag fick mina markeringar av typen +2cm även på detta mönster. Denna fordrade jag tyget kommer från den lokala tygaffären och fodret från secondhand. Den är helt gudomligt skön att bära. Stor rörelsefrihet, lätt a-formad och gudomlig. Fodret har en ljuvlig kvalité.

Anledningen till att jag nu skriver om sommarens – tidig höst sömnad är lite för jag har fortsatt att sy dessa blusar. Så det har nog blivit ytterligare fyra under hösten. Jag har varit på secondhand och gjort underbara fynd. Blusar har det blivit av påslakan, långkjol från sjuttiotalet i ren polyester men ljuvlig att bära, tyg rester från gömmorna osv.

Med andra ord ett mönster som jag vårdar ömt. De bästa mönstren är nog faktiskt de mest beprövade så man vet hur de känns på kroppen.

Lämna en kommentar

Jag sliter på

korsstygnkorsstygnkorsstygnkorsstygnJag kan nog inte säga annat än att jag sliter på. Sakta, sakta läggs korsstygn vid korsstygn för att blida stora ytor. Ytor som får en helt underbar karaktär. Att dessa små stygn kan skapa så magiska saker. Jag är inte fascinerad av stora korsstygn utan bara av små, där inte själva korsstygnet blir det viktiga utan gruppverkan. Jag sitter hela tiden och bara tänker på otroligt fint det blir. Det kanske inte riktigt vad man bör tänka, eller i alla fall uttala.

Tyget börjar ta slut, så jag håller på med den sista blomman. Den kommer nog troligtvis gå i någon lila färg, för att det skall bli en upprepning. Kanske inte det mest fantasifullaste men den kommer att bli bra till sommarens kalas. Jag trodde att jag skulle från början skulle ha den till sommarkalasen för två år sedan. Nu har även denna sommaren passerats och duken ligger fortfarande ofärdig, så jag får kanske mer rikta in mig på att en sommar kommer den ligga på bordet under sommar kalasen.

ElsaJag har trevligt sällskap när jag sitter och skapar ytor. Elsa som hela natten varit ute och fångat möss sover gott på mitt skrivbord. Måste påpeka att katten är äldre än filmen.

2 kommentarer

Mina röda

raggsockorJag har lyckats bli färdig med mina röda. Det känns så bra inför vintern.

Jag har kastat tre par raggsockar den senaste månaden. Stoppa sockor är inte roligt. Det blir inte roligare av att det är andra omgången med stoppning som man i så fall skulle göra på samma socka. Dessutom är det inte bekvämt. När de är tunna under värmer de inte lika mycket. Jag går i raggsockar året runt i stort sett. Det riktigt varma sommar dagarna har jag nog bara sockar möjligtvis en stund på kvällen. Är man frusen och bor i ett hus med kalla golv så är raggsockar ett måste.

Dessa är inte en felfri skönhet. Jag upptäckte när jag provade dem att ena skaftet är två-tre maskrader för kort  jämfört med den andra. Det är sånt som händer när jag sitter på fotbollsskolan och stickar och måste gissa hur långt skaftet är på den färdiga sockan hemma. Till mitt försvar kan sägas att jag faktiskt räknade varven, men kom inte riktigt ihåg hur många det skulle vara. Jag ser nu på bilderna att jag kanske borde gjort foten lite längre, fast de kommer att töja sig efter att jag använt dem någon timma.

I stort sett är jag nöjd. Rött är fint och jag kommer att bli glad över dem när höststormarna viner och det regnar på tvären.