
Det här var den där väven som jag aldrig riktigt var helt nöjd med. Det var något som inte riktigt kändes helt bra. Den var lite tråkig eller intesägande eller så tyckte jag helt enkelt inte om den. Jag funderade lite och tänkte ”vad har jag att förlora”.
Genom att jag inte tyckte om den så testade jag att med symaskin sy fast löv på de kala grenarna. Jag började med att lägga ut mina löv där jag ville ha dem så att jag kunde flytta runt dem lite . Nålade fast dem. Började sy på symaskin. Jag sydde fast vissa lite mer ordentligt medans andra fick mer synliga bladnerver.
Detta är ett sätt att efterarbeta en väv som inte riktigt blev som man tänkte. Det kan också vara något som man har med i åtanke hela tiden. Jag personligen brukar mer brodera och sy när väven sitter i vävstolen. Jag borde kanske arbeta mer med att sy på maskin på de färdiga vävarna. Det skapar en helt annan yta än det vävda. Spännande kontraster, det långsamma i bildväv som möter det mer spontana med symaskinsbroderi.
Symaskinen är också ett perfekt redskap för att brodera, man får en viss del av osäkerhet i broderandet. Det går fort och går inte att kontrollera på samma sätt som ett handbroderi. Jag har då använt mig av stoppningsfunktionen på symaskinen och helst gasen i botten. Det gör att alla sömmar är spontana. Det går också att skissa med symaskinen på ett annat sätt än med papper och penna. Tyget kan dra ihop sig och det bildas veck och bubblor. Man kan använda sig av olika sytrådar för att få färgeffekter, men också av applikationer och även färg att förarbeta eller efterarbeta tyget. Använder man sig dessutom av tygrester får man väldigt billigt skissmaterial.
Man får också mer vingliga och inte fullt planerade linjer, trådar. Detta är väldigt svårt att få fram med en penna, man vill gärna sudda och rita om. Vingliga och osäkra linjer är spännande och svåra att få fram.