På min provvarp som jag klippte ner testade jag även diagonal cord. Det är en teknik som bygger på att jag har en tuskaftsbotten, mellan varje tuskafts inslag väver jag ett kypertinslag.
Jag vävde fortfarande i samma varp som tidigare en bomullsvarp 20/2 med tätheten 40-2-4. Jag fick ganska tydliga skedränder. Så stora delar av varpen funderade jag över om jag inte borde skeda om till något tätare, men det var roligt att väva och detta var bara en provvarp. Jag får ta med mig det till nästa gång jag väver i samma sorts varp.
Jag har fortfarande solvat rakt genomgående på åtta skaft. Alltså en väldigt enkel solvning. Min gissning är att det går att väva diagonal cord med färre skaft men det har jag ännu inte testat. Det får bli en provvarp i framtiden. Det är alltid roligt att ha några saker i framtiden som jag är intresserad av att testa.
Diagonal cord skall vävas enligt böckerna med ett tjockt mönsterinslag- det som väver i kypert. Tuskaftsinslaget skall vara tunt. Detta för att kypertränderna skall bli framträdande. Jag läste mig också till att man främst använder sig av en oliksidig kypert. Som man kan ana på baksidan har jag i detta prov använt mig av både lintow 8 och lin 16 som tuskaftsinslag. Det ger lite olika utseende. Med ett tjockare tuskaftsinslag syns det inslaget mycket mer, av helt naturliga anledningar. Det är två trådar effekttow 6 som jag har använt mig av som kypert inslag.
Det som är intressant att jämföra är de olika tygen som blir med diagonal cord och vanlig kypert. Jag vävde också vanlig kypert i samma varp. Detta för jag skall i framtiden ha en liten provlapp med olika varpar och varptäthet även med de vanliga bindningarna. Har man byggt upp ett antal provlappar är det lättare att känna vilken kvalité som man tycker om. Den verkliga anledningen till att jag väver provlappar även av vanliga bindningar som kypert är enbart för att jag kan. Åter till jämförelsen. Det jag kan säga är att diagonal corden är en mycket stabilare bindning. Vanlig kypert kan nästan kännas lite sladdrig i förhållande.
Det jag nu i efterhand hade velat testa med diagonal corden är hur det hade blivit med tjockt tuskafts inslag och tunt kypert inslag. Det hade varit roligt att testa att väva lite mer olika kypert bindningar. Hade det fungerat bra med bara fyra skaft? Hade man fått lika framträdande kypert ränder, vilka förändringar hade jag behövt göra med olika inslag? Visst är det roligt att en liten provväv kan sätta igång så många fler tankar om provvävar som jag vill göra.
Jag har testat av väva både vågig kypert och trampad i spets när jag vävde diagonal cord. Hur mycket jag än tyckte om att se resultatet och hur många tankar som jag har om hur jag vill testa mer, så kommer det troligtvis inte att hända. Möjligtvis om jag testar med fyra skaft. Jag hade väldiga fysiska problem med att väva detta. Det berodde på att jag hade åtta kypert trampor och två tuskafts trampor. Jag hade lagt tuskaftstramporna längst till vänster vilket som kanske kan ses som mest logiskt. Det var även så som tramporna var satta i uppknytningen som jag hittade. Det var inget jag funderade över. Jag hade åtta kypert trampor och två tuskaftstrampor. För att kunna hålla koll på vilken trampa som jag faktiskt hade trampat på och vilken som jag skulle trampa på nästa gång, så måste jag hålla foten över trampan även när jag trampar ner en trampa med den andra foten. Detta gör att jag känner att jag får problem med höger foten och även till viss del med utsidan av högerben. Detta för att de sista tramporna i kyperten ligger väldigt långt till vänster. Det gör att jag trampar ner trampan med lilltån och dess trampdyna, får ont i utsidan av foten. Jag känner också att jag får stäcka mitt högerben väldigt långt till vänster. Det jag kan säga är att vävprovet blev inte så långt och jag provvävde inte väldigt utförligt. Det jag kan fundera över är ifall jag skall lägga de två tuskaftstramporna i mitten detta för att kunna lättare bara använda tramporna mer eller mindre rak nedanför benen. Jag kan också fundera om hur det kommer sig att man lägger tramporna i den ordningen på en trampuppknytning. Kan det bero på att det är mest lättöverskådligt och man lättast får en klar bild över hur bindningen fungerar? Eller kan det vara så att de som skrev in bindningen i boken jag tittade inte hade några problem. Beror det i så fall på att de är längre än mig, inte vävde så långt prov eller helt enkelt struntade i arbetsställning?
Det man kan sammanfatta det hela med är att jag skulle aldrig väva långt med denna bindning med tramporna på detta sättet. Det hade inte min kropp hållit för. Fast den mer intressanta tanken är varför jag inte flyttade om tramporna när jag vävde, vilket hade varit det mest naturliga. Det kan troligtvis bero på lathet och att jag inte funderade så mycket över det just då. Jag mer konstaterade då att jag inte skulle väva diagonal cord någon gång mer – aldrig. Fast jag måste säga att jag kommer så här i efterhand att väva det igen men jag kommer att fundera över hur många skaft jag använder mig av. Jag kommer också att fundera över var jag placerar tuskaftstramporna för att skona kroppen mest. Det skall hålla många år till med vävning.
